Kärlek > Hat

För en vecka sedan samlades ett hundratal upprörda stockholmare i förorten Kärrtorp. Det var barnfamiljer, pensionärer, skolungdomar, ja vanligt folk helt enkelt, som upprördes över den våg av rasistiska och nazistiska yttringar som sköljt över deras hemort.  Denna fredliga och demokratiska manifestation bytte snabbt karaktär efter att ett trettiotal nazister attackerade demonstranterna med gasgranater, glasflaskor och andra tillhyggen. Nazisterna visade sitt sanna ansikte och gjorde tydligt att de utgör ett reellt hot mot alla som inte tycker som dem. Mot alla som anser att demokrati, jämlikhet och mångfald är en bra värdegrund. Föga anade nog nazisterna att deras våldshandling förra veckan skulle göra så mycket gott för den antirasistiska rörelsen i Sverige. Deras hat förde oss ännu närmare varandra i en övertygelse om det Sverige som vi vill leva i, där hat inte har någon plats.
 
Idag samlades mellan 16 000 och 20 000 antirasister i en av de största antirasistiska manifestationerna i svensk historia. Det var en otrolig känsla att kliva in på Kärrtorps idrottsplats, idag. Människor i alla åldrar och från överallt hade åkt till Kärrtorp för att visa att rasister och nazister inte har någon plats på våra gator (eller skogar, torg, folkvalda församlingar, bostadsområden osv osv).

Denna dag har gett mig mer bränsle och pepp i vårt fortsatta arbete och jag ser fram emot att få uppleva samma känsla i Kiruna i vår, när våra festivalplaner blir verklighet.

För en bättre framtid för alla, för kärlek och gemenskap, för nyfikenhet och solidaritet!

En riktigt trevlig helg och gott nytt år till er alla!

- Theres

Myter om invandring

 För några veckor sedan fick vi i klassen varsin stencil med rubriken "Myter om invandring" av vår lärare Johanna Olofsson. Där fanns 18 av Sveriges vanligaste myter om invandring, 17 av dem hämtade från regeringens hemsida på internet med rubriken "Vanliga påståenden om invandring". 
 T ex står det på sidan att "Svenska folket är, i jämförelse med flera europeiska länder, mer positiva till invandring och invandrare, men även i Sverige finns främlingsfientlighet och diskriminering. Det är vanligt att oriktiga påståenden, halvsanningar och myter sprids, särskilt på internet, om kostnader och problem med invandring. Dessa påståenden bidrar till fördomar, främlingsfientlighet och ibland till rent hat". På sidan finns fakta att bemöta varje myt/fördom med.

 Alla i klassen fick varsin myt att försvara och varsin myt att krossa. Tanken med uppgiften var framför allt att kunna bemöta och slå hål på dessa myter och liknande om man ställs inför dem i framtiden. En mycket bra övning, tycker jag. Något som kan vara ännu viktigare än fakta att bemöta dessa fördomar och myter med är värderingar eftersom det handlar om människosynen, och att fundera kring värderingar om människor kan ibland hjälpa fördomsfulla bättre än att bara prata om fakta. (Detta diskuterades i klassen efter våra debatter). Förberedelserna innan debatterna gick till så att vi letade efter argument för och emot myterna på bl a internet och olika forum där. Det fanns många sidor där myter och fördomar frodades men även sidor med motstånd mot dessa. 


Såhär kunde det ser ut under en debatt. Elisa och Emma debatterade medan Iris och Maja i bakgrunden såg till att allt gick rätt till.

 Jag hade t ex myten "Sverige är på väg att bli ett muslimskt land" att försvara. Förutom egna förslag till försvar pratade jag även med några bekanta om vad de hört m m. Mest hämtade jag dock argument för myten från internet och sidan "Klartexten" där det som stod var rena skrämselpropagandan, uppskrämmande och manade till kamp mot "islamifieringen" av Sverige och Europa. Det påstås bl a att muslimer föder mycket barn för att ta över Sverige, det byggs moskéer överallt i landet, skolor anpassar sig mer och mer efter islam och snart inför Sverige sharialagar. Dessa påståenden (eg. myter) använde jag när jag skulle försvara min myt att ”Sverige är på väg att bli ett muslimskt land”. Två dagar i vecka 47 hade vi sedan våra debatter. Lina var min motståndare som skulle krossa min myt, vilket inte var särskilt svårt för henne eftersom hon hade fakta. Jag hade lösa påståenden utan grund. Bl a sa hon att mitt påstående inte stämmer då det bor några hundratusen människor i Sverige som har sin bakgrund i muslimska länder, och den siffran säger inget om personen är religiös eller inte. Det är förbjudet att registrera uppgifter om etniskt ursprung eller religiös övertygelse. De muslimska trossamfunden har ca 110 000 medlemmar, vilket utgör drygt en procent av Sveriges befolkning. Dessutom är Sverige, och ska fortsätta att vara, sekulär.

Alla var duktiga, engagerade och seriösa i debatterna när de skulle försvara och krossa myterna om invandring. Ibland märktes det dock att vi som skulle försvara våra myter inte höll med om vad vi själva sa och var då inte särskilt övertygande. Desto lättare att få myten krossad om man inte var duktig på att spela teater och verka övertygande om att ens myt var sann. Att spela teater och övertyga var t ex försvararen av myten som jag skulle krossa, ”Nyanlända familjer får mer ekonomiskt bidrag än infödda svenskar”, Greta. När vi satte oss ned vid katedern för att börja debatten, radade hon upp stencil efter stencil på bordet. Denna (medvetna eller omedvetna) skrämseltaktik gjorde mig verkligen nervös då jag upplevde att det material hon hade som försvar var massivt. Dessutom använde hon speciella hand- och armrörelser, likt en hiphopare, när hon pekade på sitt material, eventuellt för att visa på tyngden av sina påståenden i anteckningar och stenciler. Även det gav ett väldigt övertygande intryck. Men trots det, då myten ändå bara är en myt, så gick det att krossa den med fakta. 

-Anne-Maret

Mwatima Juma Hassan

Vi på volontärutbildningen har vært så priviligert at vi har hatt vår egen kiSwahililærer. Fem timer i uka har Mwatima Juma Hassan tålmodig gått igjennom substantivklasse for substantivklasse med oss. Og i kiSwahili finnes det mange substantivklasser! 

 

Et spørsmål som Mwatima ofte får og som hun nok av og til, på de kaldeste dagene, spør seg selv er:

Hvorfor i all verden ville du flytte fra Zanzibar til Kiruna?

-Jeg ble tipset om prosjektet av en slektning og søkte om å få jobben. Av fire lærere som ble intervjuet ble jeg plukket ut til å bli med i prosjektet. Jeg ser på det som en mulighet til å få nye opplevelser og nye erfaringer.

Ikke nok med at Mwatima har sørget for at vi lærer oss kiSwahili i imponerende fart her i Kiruna. Hun skal også støtte oss i undervisningen på Zanzibar. Når vi skal jobbe som lærere der nede vil hennes erfaringer og kunnskap være veldig viktig for oss.                                                                                                             I tillegg vil Mama Mwatima hjelpe oss når vi skal prøve oss på stotrende kiSwahili med de som snakker ”proper kiSwahili” på Zanzibar.

Hva er forskjellen mellom svensk undervisning og undervisningen på Zanzibar?

Den største forskjellen er størrelsen på klassene, svarer hun.                                                                     --- -Jeg underviser i  Engelsk, kiSwahili og kjemi og ofte underviser vi opp mot 100 elever samtidig. Dette gjør at det er vanskelig å følge opp elevene og undervisningsmetodene vi bruker blir begrenset.                          

Dette løser hun ved å ha ekstra undervisning for de som ønsker det på sin egen fritid, gjerne i helgene.

- Vi besøkte en skole her i Kiruna og jeg ser at her brukes mer praksis i undervisningen. På grunn av de begrensede ressursene vi har på Zanzibar blir undervisningen begrenset til tavleundervisning og teori.

Det er ingen tvil om at Mwatima brenner for læreryrket. Hvorfor ville du bli lærer?

-Jeg så på mine lærere at de var gode mennesker som ville hjelpe de rundt seg. Lærere har stor betydning i samfunnet og jeg ville gjøre en forskjell og føler jeg har læreryrket i sjelen min.

-Jeg startet å undervise på barneskole og nå underviser jeg på high school, hvor elevene er fra 15 til 18 år gamle.

Det er store utfordringer med undervisningen på Zanzibar. Skolene mangler finansiering og det utdannes for få lærere. Elever på fastlandet gjør det bedre på de nasjonale prøvene.

Mwatima har et håp om å bidra til at undervisningsnivået forhøyes på Zanzibar.

-Ved å være her i Kiruna kan jeg se hvilke metoder som fungerer her og ta de med tilbake til Zanzibar. Jeg har et ønske om et utvekslingsprogram hvor lærere fra Zanzibar kan komme til Kiruna og lærere i Kiruna kan reise til Zanzibar. Jeg kommer til å dele mine erfaringer med myndighetene på Zanzibar.

På torsdag reiser Mwatima tilbake til Zanzibar og vi kommer til å savne henne så mye. Heldigvis er det ikke lenge til vi treffer henne, hennes mann og barn på Zanzibar.

Tunakupenda Mwatima, safari njema!

- Marit