Stereotyper och fördomar - ett hot mot utveckling

Vi alla har fördomar. Testa dig själv. Vilken bild är den första som dyker upp i huvudet när du hör orden:
- sjuksköterska
- arab
- prostituerad
- advokat
- pizzabagare
- lärare

 

Vilka egenskaper tillskrivs dessa? Vad är då en fördom och en stereotyp, och varför har vi dessa? Jag tänker mig stereotyper som olika mallar.
På denna mall står ett antal egenskaper som automatiskt tillskrivs den person som passar in i mallen. När vi ser en främmande människa, beroende på hur denne ser ut placerar vi den i den mall som passar bäst, och helt plötsligt har denne även fått ett antal egenskaper vi förväntar oss att denne ska ha. Personen i fråga blir inte bara placerad i en mall och tillskriven egenskaper. Nej, hen blir inte heller bedömd som individ.

Människan förenklar en komplex verklighet genom att göra på detta viset, för att kunna vara förberedd och undvika överraskningar. Idén på ett förenklande system som sorterar intryck låter lockande, särskilt när man tycker sig ha en del annat i hjärnan. Dock bidrar denna stereotypisering till att vi kategoriserar och sätter olika värde i de stereotypiska bilderna. Vi skapar en hierarki, där en del "mallar" är mer värdefulla än andra. På detta sätt blir det ett hot mot demokratiska processer, där alla människor inte har samma chans. På detta sätt bromsas arbetet för jämlikhet.

Vi vet att det är svårt att slå sönder fördomar och stereotyper, men vi vet också att de stärks varje gång de upprepas, varje gång de verklifieras i populärkultur. varje gång vardagsrasismen ger näring i form av nedlåtande skämt, generaliserande åsikter och påståenden. Men, varje gång vi väljer att se individen, varje gång vi lägger märke till vår fördom tar vi ett steg framåt, mot individen, mot en personlighet.

Vi kan alltså känna igen när vår hjärna registrerar en stereotyp, då kan vi reagera och vara medveten om att det är just en fördom och istället för att bedöma människan som en grupp välja att fokusera på individen. Förutom att stereotyper och fördomar leder till omedvetna eller medvetna hierarkier kan vidare konsekvenser bli diskriminerande behandling och rasism.

Därför ger jag ALLA som läser en hemläxa: var observant på vilka fördomar du får av människor du möter, människor på stan, expediten i kassan, busschauffören och personer du ser på tv. Din medvetenhet kring dina fördomar möjliggör att se bortom dem. Medvetenheten möjliggör utveckling, både för dig själv och andra.
 
- Lina

Veckobrev v. 48

Mina vänner, tiden går snabbt när man har roligt, klyschigt men sant. Ännu en fantastisk vecka har sprungit förbi, fylld av lärorika lektioner, föreläsningar och temadagar.

Veckan började med elevråd, där vi blev informerade om att planerna på att införa köttfri måndag på skolan ser ljusa ut! I klassen såg vi första delen av Gustav Fridolins filmserie ”Vår mörka historia”, om Sveriges inblandning i kolonialismen, slavhandel och rasbiologi. Något mycket få av oss fått lära oss om tidigare i vår skolgång, vilket är skrämmande.


Vi har haft ett eminent besök genom studieförbundet Ibn Rushd. Den nyutbildade läraren Hussein Hamad höll två fantastiska temadagar i ämnena antirasism, främlingsfientlighetens mekanismer och islamofobi.

 Vi fick lära oss om teoretiska perspektiv, varför stereotyper existerar och vad vi kan göra för att bryta och motverka de strukturer som upprätthåller stereotyper och typifieringar och därmed rasism. I sitt undervisningsmaterial använde sig Hussein bland annat av dokumentären ”Reel Bad Arabs”, om hur människor från mellanöstern framställs på film, och hur man genom denna typifiering i populärkulturen ger näring åt och reproducerar stereotypbilden av vissa grupper av människor.

För att tydligöra skillnader i samhället fick vi delta i en övning som hette Gå ett steg fram om…
Vi blev tilldelade en varsin hemlig identitet, med olik ålder, kön, arbetssituation, etnisk tillhörighet och socioekonomisk bakgrund. Hussein gav oss sedan olika positiva påståenden om ens situation, ex. Du har tillgång till bra sjukvård, Du känner att du får din röst hörd i samhället, varpå en tog ett steg fram om det stämde. När vi fått alla påståenden skulle vi avslöja vår identitet, det var föga förvånande att de som stod längst fram var vita medelklassmän.

Marit höll i torsdagens temadag som bestod av ett spel med syftet av att visa de orättvisa förhållandena i världen. Vi skulle i små grupper, genom olika förutsättningar och upplägg producera pappersbilar och -tvskärmar och få så mycket vinst som möjligt. I en av uppsättningarna var det en stor grupp som hade nästan alla råvaror, medan flera smågrupper hade teknologin(i form av sax, limstift, pennor och mallar) Det var tydligt att den stora gruppen representerade ett U-land, med mycket arbetskraft och råvaror men utan resurser. Men när de sedan fick teknologin de behövde genererade deras produktion störst vinst. Det bästa resultatet med den största vinsten fick vi när vi samarbetade alla tillsammans!

Med tanke på att det börjar ticka ned till avfärd, avslutade vi veckan med en välbehövd swahililektion med vår egna Mama Mwatima.

Nu laddar vi alla inför morgondagens stora händelse! Antirasistisk demonstration till följd av Sverigedemokraternas tänkta etablering i Norrbotten, Vi behöver INTE SD’s rädsla, och därför har Iris med flera anordnat fackeltåg genom Kiruna stad. Jag råder dig om du kan, att följa med och sprida kärlek genom mångfald och solidaritet!

The ultimate tragedy is not the oppression and cruelty by the bad people,
 but the silence over that by the good people

Martin Luther King

- Charlotta

 

En smärtsam redovisning

Vi har för några dagar sedan arbetat om mänskliga rättigheter (MR) hjältar, men jag vill gärna återkomma till den redovisning som Birgitta har gjort om Läkaren DENIS MUKWEGE från Kongo. Den läkaren kämpar från år 1999 dag efter dag för de sexuella våldtagna kvinnorna i Östra Kongo. FN-rapporterna visar att varje timme blir ca 48 kvinnor våldtagna i Kongo. De flesta är minderåriga. Sedan kriget i Demokratiska Republiken Kongo började, har ca 2 miljoner kvinnor blivit våldtagna. I Östra Kongo, används våldtäkt, tortyr, och förnedring som vapen av rebellarméer och även regeringensarmeer. De våldtagna kvinnorna får lida på olika sätt:

  • Deras liv förstörs och de avvisas av samhället.
  • Deras underliv är förstörda.
  • Deras äktenskap bryts.
  • De kan inte bo hos sin familj.
  • Oftast de blir gravida och föder barn som de inte vill ha. En del av dem lämnar barnet på PanziSjukhuset och försvinner.
  • De lider av HIV/AIDS, fistelsjukdomar m.m...
Deras enda hopp är Läkaren Denis Mukwege som är chefen på PanziSjukhuset. Ändå, de onda människorna utsatte honom för ett mordförsök i sitt hem (Oktober 2012) i Bukavu efter sitt tal inför FN:s generalförsamlingen. Där lyfte han frågan om de systematiska våldtäkterna i Kongo och omvärldens passivitet. Han lyckades med Guds hjälp att överleva, sa han med tårar i ögonen på en presskonferens i Stockholm. Hans tjänstgörande säkerhetsvakt blev skjuten till döds. Läkaren Denis Mukwege bodde mittemot FN:s högkvarter i Bukavu och de kunde inte skydda honom. I dag bor han på PanziSjukhuset med sin familj.

PanziSjukhuset samarbetade med CEDAP (Ideel Centrum för Ledarskap och Stöd Promotional), organisationen som jag arbetade i, i Kongo. Som uppdrag på CEDAP var jag alltid i byarna runt omkring staden Bukavu för att ta kontakt med de människor vars mänskliga rättigheter var brutna och jag sysslade också med andra utvecklings frågor. En särskild uppmärksamhet var omkring de kvinnorna som var utsatta för sexuellt våld. Vi samlade information om dem, vi hjälpte dem med första psykologiska stöd och vi skjutsade dem till PanziSjukhuset för att få medicinsk vård och psykologisk vård. Vi publicerade också information om de rebellerna eller militärerna som hade våldtagit dem i lokala tidningar och radion och de andra organisationerna i området som arbetar med mänskliga rättigheter frågor liksom ABA ( Association de Barreaux Americain ), en Amerikansk förening av advokater som hjälper att få kontakt med Kongos myndigheter och rättegång. I byarna var det svårt att övertyga kvinnorna att blir skjutsade till PanziSjukhuset och avslöja de militära/rebellerna som har våldtagit dem. Oftast var de militära anhållna och arresterade men några dagar senare friades dem. En kvinna kunde bli behandlad på PanziSjukhuset en dag men när hon lämnade sjukhuset till sin by, en eller två månader senare blev hon igen våldtagen. Det var så hemskt och fruktansvärt att man inte kunde vara tyst.
När Birgitta genomförde redovisningen kunde ingen volontär i klassrummet hålla inne sina tårar.
Den attityden visade två saker:
Våra medkänslor för de våldtagna kvinnorna.
Vårt engagemang att försvara mänskliga rättigheter i världen.
Man ska alltid utmana och försöka ändra på orättvisor och missförhållanden även om det nödvändigtvis inte begås i ens bakgård. Det gör ont att folk är kapabla till att göra sådana här saker mot andra människor.
Vi volontärer och andra svenskar kan kämpa vid läkaren DENIS MUKWEGE sida och ansluta våra röster till honom för att få stopp på den här situationen.
Tack Doktor MUKWEGE
Tack ”PMU” (PingstMissionensUtvecklingssamarbete), ”Läkarmissionen”, ”Kvinna till kvinna” och alla andra som hjälpt till.
 
 
- Patrick