STADSVANDRINGEN

För lite drygt en vecka sen tog vår lärare i ledarskap Harald med oss ut på en stadsvandring i Kiruna! 


Så här glada var vi för det!


Det var en solig eftermiddag. Det är härligt att gå igenom dessa bilder sådär en vecka efteråt för det är nu som vädret kommit ikapp Kiruna. Dimman ligger tät och kylan börjar tränga sig in. 


Vi blev visade lite hus. Här har vi snusdosan, som har fått sitt namn från att det tydligen ser ut som en snusdosa, och spottkoppen för att om det finns en snusdosa måste det ju finnas en spottkopp.


Och så det ståtliga stadshuset. Det vann pris för sveriges vackraste offentliga byggnad n1964. Det var ju faktiskt fint inne i alla fall. Som ni kanske vet ska man "flytta" på Kiruna, pga gruvan som ligger precis intill och skapar stora störningar i marken under staden. Man har inte råd att flytta stadshuset i sin helhet, och har därför valt att utlysa en tävling för arkitekter att rita ett nytt stadshus! HÄR kan ni se och läsa om bidraget som vann!


En väldigt fin staty som representerar samernas gudar och deras historia.


Stadshuset var fyllt av konst! Kiruna har nämligen ett konstnärsstipendium som startade 1959; stipendietarna får en summa pengar och att deras konst hängs ut i stadshuset. Anledningen till detta är för att dels göra Kiruna känt bland svenska konstnärer, och dels för att stimulera konstinresset i staden genom att ge kirunabor en möjlighet att bekanta sig med aktuell svensk bildkonst.


Vi tog en paus i det blå rummet som dom flesta var överens om var riktigt coolt. Och Harald passar ju in väldigt bra!


Vi fick sitta i hjärtat av stadshuset, kommunfullmäktigesalen! Det som bl.a är intressant med stadshuset är att det är till för alla. Det är en plats där vanliga Kirunabor kan samlas, där kommunstyrelsen har sina möten, där folk kan komma för att kolla på konst och mycket mer!


Alla lyssnar intresserat på Harald.


Ännu mer konst! Benny Ekman är konstnären som målat tavlorna som syns i bild, och personligen tycker jag att dom är jättevackra. Dom portätterar Kiruna på ett väldigt roligt och färgglatt sätt!


Från vissa kontor i stadshuset kunde man se gruvan!


Sen begav vi oss från stadshuset och vandrade ner mot gruvstadsparken. Det är ett område som förflyttas i etapper så länge gruvbrytningen pågår. Det är för att ingen ska behöva bo för nära gruvan medans brytningen expanderas och störningarna i marken bli störra! Parken rör sig alltså mot staden i takt med deformationerna - men ligger alltid steget före.


Och så hängde vi lite i Hjalmar Lundbohmsgården. Det är en byggnad som från början kallades B2:an, eftersom det var den andra byggnaden som restes i Kiruna. Och det var här min fascination för Hjalmar Lundbohm började. Jag har aldrig hört en stads befolkning tala så varmhjärtat om den man som grundade staden. Jag vet knappt själv vem som grundade Stockholm men vet allt om Hjalmar, nästan till och med vad han åt till frukost och var hans hund ligger begraven. Harald kan ju så många historier om Hjalmar, att man nästan börjar undra om Harald inte är en reinkarnation av honom! 

- Ebba Nilsson
 
 

Kommentera här: