Dala dala – kolletkivtrafikens sillburk - Public transportation, or the art of squeezing

For English version, please scroll down!

När du vill ta sig någonstans här på ön kan du lätt fixa fram en taxi, då glider du snabbt fram på vägarna i bekväma säten men du får betala därefter. Om en istället vill spara in på de slantarna och ” go local” tar en daladalan. Ett, oftast, bussliknande fordon med ett flak med hårda, små träbänkar och ett lågt tak.

När en vill åka någonstans, tillexempel Stonetown, är det viktigt med stor tidsmarginal. Det finns inga bestämda tider, de avgår när som och restiden kan variera mellan en och två timmar. När en nästan gett upp hoppet om ett besök i stan så hör man en tuta och en 310 – Makunduchi dyker upp på vägen.

Till en början finns det ganska gott om plats i det lilla utrymmet, men under tiden dalan kör sin väg genom byn börjar sillpackandet. Tillslut sitter man ihoptryckt i något hörn medan svetten forsar. Det är inte bara människor som trycks in bland bänkarna, i benutrymmet trängs, förutom långa ben och bara fötter, även ibland stora dunkar med fisk, olja, frukt, tyger eller byggnadspinnar. Tillslut, i en buss gjord för högst 30 personer trängs det väl omkring 10 till, huller om buller. På det lilla trappsteget längst bak står det ofta ett antal män och håller i sig i den höga farten.

 
Dalan har många plötsliga stopp och snabba inbromsningar längs vägen. Där lastas det av och på olika ting. Taket fylls av ved, cyklar, madrasser, tegelstenar etc. I sittutrymmet ska folk ut och in, småbarn kommer flygandes i luften med ett likgiltigt uttryck i ansiktet, de blir mottagna av varsamma händer som skickar vidare.

Trots svetten, trängseln, lukterna och oron för att någon eller något ska ramla av, är det ganska trivsamt med dala. Vinden svalkar, utanför svischar vacker natur förbi. Vidsträckta fält, höga palmer, lummiga områden med skugga. Längs vägen säljer folk frukt och vid Jozaniforest sitter aporna i träden och tittar tillbaka på oss.

Men det finaste är alla hjälpsamma människor, oavsett hur lite plats det finns så går det alltid att trycka ihop sina ömmande bakdelar lite lite till, ett barn är alltid i trygga händer när det kommer oanmält flygande, alla hjälps åt att skicka vidare varandras pengar vid betalning.

Så om ni vill ha en local-upplevelse om ni besöker Zanzibar, ta dalan.

8 kronor för 7 mil!

- Charlotta

English Version

When you want to get anywhere on the island you can easily get a taxi, cruising quickly down the roads in comfortable seats but you have to pay thereafter. If one instead wants to save on the pennies and "go local" one takes the Daladala. A bus -like vehicle with a flat platform with hard, small wooden benches and a low ceiling .

When one wants to go somewhere , such as Stone Town, it is important to have plenty of time . There are no set time schedules for transportation, they depart and travel time may vary between one and two hours. When you almost given up hope of a visit to town, you will hear a honk and a 310 - Makunduchi car appears on the road .

At first, there are quite plenty of room in the small space , but in the meantime Dalan run its way through the village, the stuffing begins. Eventually you sit squashed in a corner while the sweat is pouring. It's not just people who are squeezed among the benches, on the floor, except long legs and bare feet, there are also large cans of fish, oil , fruits, fabrics or building sticks. Finally, in a bus made for a maximum of 30 people, atleast 10 additional people are being stuffed in, where ever there is the slightest bare surface. On the small step at the back are often a number of men balancing in the high speed.

The Dala has many sudden stops and hard brakes along the way. Varoious things are being loaded on and off. The roof is filled with firewood, bicycles , mattresses , bricks , etc. In the sitting space people are getting on and off, toddlers come flying through the air with an indifferent expression on their face , they will be greeted by gentle hands that send the child forward.

Despite the sweat , the crowding , the smells and the fear that someone or something will fall off, the dala dala is a quite pleasant way of transportation. The wind cool , outside beautiful scenery is passing by. Vast fields, tall palms , lush areas with shade. Along the way people are selling fruit and at Jozani forest monkeys are sitting in the trees, and looking back at us.

But the most amazing thing are all the helpful people, no matter how little space there is , you can always squeeze your sore behinds a little bit more, a child is always in safe hands when it comes flying unannounced and everyone helps to forward each other's money when it is time for payment.

So if you want a local experience if you visit Zanzibar, take the Daladala..

8 Swedish kronor for 70 kilometers (a bit over 1 Euro)

- Charlotta

 

1 Annika:

skriven

Skulle vara spännande att prova dalan nån gång!

Kommentera här: