Tulipika chapati!

Som rubriken lyder så har vi lagat chapati! 
I förra veckan bjöd Mama Mwatima in oss till sitt hem här i Makunduchi för att lära oss att baka brödet vi äter nästan varje dag här.

Lektionen hölls på golvet i huset, vi fick prova de olika momenten som såg mycket lätta ut när Mwatima gjorde dem med vana händer men när vi skulle prova på märkte vi att det inte var lika lätt. 

 
Ungefär så här gick hon till väga.
1. Lös upp salt i en skål med vatten, smaka av så det är lagom salt. 

2. Sila vetemjöl och forma ett hål i mitten av högen med mjöl.

3. Häll i lite av saltvattnet i "mjölhålet" och börja arbeta samman vatten och mjöl lite i taget. När degen blivit fast kan man även arbeta in lite olja i den för att den ska bli extra mjuk.

4. Arbeta och knåda degen tills den är blank och fin.

5. Dela degen i lagom stora bitar och rulla dem till bollar.

6. Kavla ut bollarna en i taget platt och smeta in olja på den. Ta upp den platta degen och gör den så tunn som möjligt i luften tills det bildas ett hål i mitten, dela på degen, och rulla ihop i en snäcka.

 


7. Kavla ut snäckan igen och stek den i en panna med olja, vänd när brödet blivit brunt. Fyll på med olja under stekningen. 

8. Ät och njut!!!!  
 
 
 
- Brödfantasten Charlotta

Boendet

Det är säkert många av er som är nyfikna på hur vi bor här på Zanzibar, så därför tänkte jag att ni skulle få er en kort redovisning. Vi bor i ett stort och fint nybyggt hus, sponsrat till största delen av bus4afrika, en volontärorganisation från Sverige, som har stor verksamhet i Makunduchi.
 
Huset är uppdelat i två sektioner med tre sovrum, två toaletter och ett kök i varje. Vi bor tillsammans 3-4 personer i varje rum med sängar och en takfläkt som enda möbel. Boendet är alltså såklart mycket enkelt i jämförelse med levnadsstandarden hemma i Sverige.
 
Makunduchis ledning hade döpt sovrummen till olika platser i Norrland i ett fint försök att få oss att känna oss som hemma, även om rummen dygnet runt förmodligen är varmare än det någonsin varit på någon av dessa platser; Abisko, Lainio, Vittangi, Nikkaluokta, Svappavaara och Lannavaara.
 
Än så länge förvarar vi våra tillhörigheter i resväskorna och på sängarna, men det fungerar förvånansvärt bra även om stöket är oundvikligt! Äter gör vi på trappen eller på mattor ute på gården, smakar som bäst att äta utomhus!:) På vardagarna har vi personal som lagar frukost, lunch och middag åt oss. Frukosten består alltid av färska frukter, såsom ananas, melon och mango, samt ägg och ljust bröd. Även lunch och middag är i äkta Zanzibarisk anda och består ofta av ris eller potatis med någon grönsaksgryta till.
 
Huset är omringat av en mur, vilket kanske kan uppfattas som lite konstigt, men grejen är att det är väldigt skönt att få vara lite avskild emellanåt. Folk här är otroligt trevliga, men nyfikenheten över 18 volontärer som bor i ett fint hus är förståelig och utan muren hade det nog varit näst intill omöjligt att få någon egentid. Dessutom har vi vakter dygnet runt som håller koll så att portarna är stängda och finns till hands när t.ex strömmen går (något den har tendens att göra oftast flera gånger om dagen) .
 
Trädgården eller gårdsplanen består just nu i stort sett bara av röd jord och gräs, men i samband med firandet av Zanzibar 50 år efter revolutionen, planterade vi två stycken kokospalmer som bland annat Iris omsorgsfullt dränker i två hinkar vatten (per planta) om dagen.
 
Boendet ligger i södra delen av Makunduchi i en bydel som kallas Kusini. Att ta sig till ICT-centret tar cirka 10 minuter på cykel på en guppig, stenig stig, en gropig grusväg och en liten bit asfalt. En lagom lång sträcka men tillräcklig för att man ska vara genomsvettig när man kommer fram, även om klockan inte är mer än åtta på morgonen.
 
 
 
- Majamaku

Första skolveckan

Veckobrevet har fått bli lite försenat från första veckan på grund av sjukdom och bristen på tillgång till internet.
I måndags började första skolveckan för oss. Första dagen hade vi planerat in namnlekar och presentationsövningar. De andra dagarna i veckan har vi fortsatt att lätta upp stämningen med enkla lekar på engelska och tjejerna visade oss en av deras lekar som heter Nage. Nage är ungefär som Spökboll vi har i Sverige men i Nage är man bara tre personer åt gången.
 
Vi har kört igång med lite grunder i dataundervisningen, där vi snabbt märkte att nivån på tjejerna skiljde sig ganska mycket, så här var det stort behov av induviduell undervisning. En mentor vid varje dator och elev för att kunna ge så mycket stöd och hjälp som möjligt. Tjejerna har fått lära sig hur man använder datamusen och tangentbordet genom att använda ett program som heter Typing master pro, de har även fått lära sig grundkunskaperna i Wordpad och att skriva korta texter.
Veckans lektioner har sett ganska likadana ut, vi har börjat dagen med engelska tex: kollat på olika bilder och berättat på engelska vad man ser och tycker om bilden sen gått vidare till datasalen och fått skriva om bilden. Det har funkat jättebra och vi har redan sett oväntat stora framsteg hos tjejerna men eftersom att alla började på så olika nivåer så blir det lite svårt att ha genomgångar för hela klassen så vi har pratat om att vi kanske ska försöka ha två olika genomgångar där de som har lärt sig får avancera och de som behöver repetera får möjlighet till det istället.
 
Vi har haft lite problem med internetet på ICT centret, det gick långsammare och långsammare och ingen förstod vad problemet var. Tillslut insåg vi att allt internet var förbrukat, eftersom vi bara har en viss mängd internet per månad.Nu har vi bestämt att internet på ICT centret endast får användas till eleverna medans vi mentorer kan cykla åt andra hållet till hotellet La Madrugada där vi hängt en del och använda deras wifi till skype osv.
Att bara ha tillgång till internet på vissa platser är också en ny prövning för dom flesta av oss som är vana att ha det så lätt tillgängligt hemma. Det är mest till en fördel tycker jag eftersom att nu kan man umgås utan att alla sitter med en iphone i handen och att sitta med alla på verandan på kvällarna är ibland det bästa på dagen, vi pratar, spelar kort och leker lekar. Igår låg vi några stycken och kollade på stjärnorna ( som såg ut att vara 10 gånger så många som i Sverige ) i säkert två timmar.
 
I fredags skulle var och en av eleverna ha ett kort möte med Johanna och berätta vad dom tycker och tänker om första veckan och även välja vem/vilka dom skulle kunna tänka sig att ha som mentor. Innan vi gick hem den dagen så fick vi veta vem som hade valt vem som mentor, eftersom att vissa har hållt ihop mer under veckan så kunde nog dom flesta räkna ut vem som skulle valt en som mentor. Dom som inte kommer vara mentor kommer ha sidoprojekt som ni kommer få veta mer om senare.
 
Helgen har vi spenderat i Kwenda på ett jättefint hotell som låg just vid havet. Vi tänkte att vi skulle få en avkopplande helg och bara ta det lungt, tyvärr vart det inte riktigt så för dom flesta. Nästan alla blev sjuka på fredagen och blev liggandes på rummet nästan hela helgen. Lördagen hade vi planerat mysig middag och full moon party på kvällen, var dock väldigt få som kunde vara med på detta också.
Som tur är mår dom flesta bättre nu, även om det var vissa som även stannade hemma i måndags för att krya på sig ytterligare. Nu håller vi tummarna att alla blir friska så fort som möjligt för att köra igång med vecka två. Förövrigt tror jag nog att alla börjar känna sig mer och mer hemma här och alla tar verkligen hand om varandra. Så än en gång får man vara tacksam att det är en sån fin grupp man fått åka hit och göra det här äventyret med.
 
/ Hanna.S