Boendet

Det är säkert många av er som är nyfikna på hur vi bor här på Zanzibar, så därför tänkte jag att ni skulle få er en kort redovisning. Vi bor i ett stort och fint nybyggt hus, sponsrat till största delen av bus4afrika, en volontärorganisation från Sverige, som har stor verksamhet i Makunduchi.
 
Huset är uppdelat i två sektioner med tre sovrum, två toaletter och ett kök i varje. Vi bor tillsammans 3-4 personer i varje rum med sängar och en takfläkt som enda möbel. Boendet är alltså såklart mycket enkelt i jämförelse med levnadsstandarden hemma i Sverige.
 
Makunduchis ledning hade döpt sovrummen till olika platser i Norrland i ett fint försök att få oss att känna oss som hemma, även om rummen dygnet runt förmodligen är varmare än det någonsin varit på någon av dessa platser; Abisko, Lainio, Vittangi, Nikkaluokta, Svappavaara och Lannavaara.
 
Än så länge förvarar vi våra tillhörigheter i resväskorna och på sängarna, men det fungerar förvånansvärt bra även om stöket är oundvikligt! Äter gör vi på trappen eller på mattor ute på gården, smakar som bäst att äta utomhus!:) På vardagarna har vi personal som lagar frukost, lunch och middag åt oss. Frukosten består alltid av färska frukter, såsom ananas, melon och mango, samt ägg och ljust bröd. Även lunch och middag är i äkta Zanzibarisk anda och består ofta av ris eller potatis med någon grönsaksgryta till.
 
Huset är omringat av en mur, vilket kanske kan uppfattas som lite konstigt, men grejen är att det är väldigt skönt att få vara lite avskild emellanåt. Folk här är otroligt trevliga, men nyfikenheten över 18 volontärer som bor i ett fint hus är förståelig och utan muren hade det nog varit näst intill omöjligt att få någon egentid. Dessutom har vi vakter dygnet runt som håller koll så att portarna är stängda och finns till hands när t.ex strömmen går (något den har tendens att göra oftast flera gånger om dagen) .
 
Trädgården eller gårdsplanen består just nu i stort sett bara av röd jord och gräs, men i samband med firandet av Zanzibar 50 år efter revolutionen, planterade vi två stycken kokospalmer som bland annat Iris omsorgsfullt dränker i två hinkar vatten (per planta) om dagen.
 
Boendet ligger i södra delen av Makunduchi i en bydel som kallas Kusini. Att ta sig till ICT-centret tar cirka 10 minuter på cykel på en guppig, stenig stig, en gropig grusväg och en liten bit asfalt. En lagom lång sträcka men tillräcklig för att man ska vara genomsvettig när man kommer fram, även om klockan inte är mer än åtta på morgonen.
 
 
 
- Majamaku

Kommentera här: