How to wear a kanga

 
Det finnes sikkert 100 variasjoner for hvordan man kan bære en kanga. Det tradisjonelle tøystykket bæres av kvinner og noen ganger menn i hele øst-Afrika og brukes også som gardiner, duk, laken og til å svøpe babyer i.
Kangaen består av to identiske deler på ca. 1,5 meter. Den har et mønster som går rundt hele kanten kalt pindo på swahili, i midten av den er det et mønster som skiller seg fra kanten som kalles mji.
Den viktigste delen av en kanga er tekstlinjen, jina, som varierer fra kanga til kanga. Her kan man lett tråkke i salaten hvis man ikke får oversatt teksten. Budskapet i teksten er veldig viktig når man bærer kangaen og spesielt om man skal gi bort en i gave til noen. 
 
Eksempler på tekstlinjer kan være:
 
Mwanamke mazingira tuanataka, usawa, amani, maendelo — We (women) want equality, peace, and progress
Mkipendana mambo huwa sawa — Everything is all right if you love each other
 
There are probably 100 different ways to wear a kanga. The traditional cloth is worn by women and sometimes men throughout East Africa and is also used as curtains, table cloths, bed sheets and to swadle babies in. 

Kanga consists of two identical parts of cotton fabric approx. 1.5 meters. It has a pattern that goes around the edge called pindo in Swahili, in the middle of it there is a pattern that differs from the edge called mji.
The important part of a kanga is the line of text, the jina, that vary from kanga to kanga. It is easy to make a blunder if you do not get the text translated. The message of the text is very important when wearing kangas and especially when you buy one as a gift.

Examples of text lines can be:

Mwanamke Mazingira tuanataka, usawa, amani, maendelo - We (women) want equality, peace, and progress
Mkipendana Huwa mambo sawa - Everything is all right if you love each other

When Anisa and Nasra was in Kiruna showed us some of the ways you can take on a kanga.

 
Da Anisa og Nasra var i Kiruna viste de oss noen av måtene man kan ta på en kanga.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 - Marit

Mwaka Kogwa

Här kommer bildbevis från den Persiska kalenderns nyårs firande Mwaka Kogwa i Makunduchi, som jag skrev en text om för några dagar sedan, läs gärna den för att få en inblick!
Det var en svettig lördag, med tryckande värme och vilda fighter med bananstjälkar. Kvinnor som män deltog, men det var en mycket mindre tillställning i år på grund av ramadan. 
 
 
 
 
 
 
 
Kultur är fantastiskt!
- Hanna Råman

Mwaka Kogwa Festival

 

 

 

 

 

Den 19 juli i år är det dags för den återkommande traditionella festivalen Mwaka Kogwa i Makunduchi. Öarna Unguja och Pemba som går under namnet Zanzibar har ett rikt kulturliv, som lever kvar från gamla traditioner. En av de äldsta traditionella festivalerna är firandet av Mwaka Kogwa, som kommer från Persien och är äldre än islam, som har 98% troende på Zanzibar. Högtiden markerar det nya året (Nairuz) efter Shirazi kalendern och Shirazifolket var de första att kolonisera Zanzibar, där kulturen har blivit en del av den lokala kontexten för swahilifolket.

Festivalen firas på många håll på Zanzibar, men på den sydöstra delen av Unguja, i byn Makunduchi är traditionen stark och ritualerna genomförs väl med stor entusiasm, som lockar folk från alla håll och kanter, turister som lokala. Tron att gäster bringa lycka inför nya året är stark. Det finns många olika ritualer för att lämna det gamla året och välkomna det nya. Mwaka Kogwa firas i fyra dagar, men det är den första dagen som är viktigast och mest intressant och utspelar sig på ett stort öppet fält, Kae Kuu, som jag cyklar förbi varje dag till jobbet.

Det är två ’bröder’ från södra delen av Makunduchi som möter två ’bröder’ från den norra delen i en strid, där man tillbaka i tiden använde pinnar och påkar, men som byts ut till bananblad, makoa på kiswahili. Striden styrs av lösa överenskommelser eller regler av deltagarna, utan domare. När en av deltagarna känner för att ge upp eller byta vapen, höjs båda händerna i luften. Det är svårt att hitta en orörd bananplanta i området. Kvinnorna dansar och sjunger sånger om livet och kärlek.

Eftersom alla har chans att vara med i strid och ventilera ut sina känslor vid detta tillfälle, säger man att det inte blir några konflikter det kommande året. Eldar tänds och förra årets missförstånd och meningsskiljaktigheter drivs ut. Det nya året kan börja med en ren skiffertavla att fylla med harmoni.

Jag ser framemot helgen! 

- Hanna Råman

 

 

 

 

The islands of Unguja and Pemba, known collectively as Zanzibar, have a wealth of tradition and culture. One of the oldest traditional festivals is the celebration of Mwaka Kogwa.

The festival originated in Persia and is older than Islam. It marks the arrival of the New Year or Nairuz, according to the Shirazi calendar. The shirazis were the first Foreingners to settle on Zanzibar in any number and many aspects of their culture were absorbed by the Swahili people and given a local context.

The festival is celebrated in many parts of Zanzibar, but it is in Makunduchi, south-east Unguja, that the ancient rites are most enthusiastically and elaborately followed. Everyone is made welcome as people from the area believe that guests bring good luck for the year ahead.

There are many different rituals involved in seeing out the old year and welcoming the new. The Mwaka Kogwa usually lasts for about four days. However, it is the first day that is the most interesting and exciting. The festival take place at Kae Kuu, a large open space.

Two ’brothers’ from the southern part of Makunduchi take on two ’brothers’ from the northern part in a ritual combat. In pre-revolution days sticks and cudgels were used, but now these have been replaced by banana leaves, called makoa in Swahili. The fight is governed by a number of loose conventions or rules, which are normally observed by the participants, without the need for a referee. When somebody feel that he had enough, he simply raise both hands and surrender or change his weapon. Matters are complicated by supporters of one side or the other joining in and it becomes hard to find an unscathed bananatree in the area. The women dance around and sing songs about life and love.

It is believed that since everyone has a chance to fight or to vent their feelings, there will not be conflicts in town for the coming year. Finally a straw hut is set on fire and the past years misunderstandings and disagreements are exorcised and the new year can start with a clean slate in harmony.

I look forward to this weekend.              

- Hanna Råman