veckobrev v. 13

Hej hallå kära vänner, familj, bekanta och främlingar!

Tiden börjar bli så otroligt knapp, det är mindre än en månad kvar innan vi far tillbaka till Sverige, och endast 13(!!!!) skoldagar på ICT-Center. Vi behåller kämparglöden till sista stund, exakt alla timmar måste räknas när det kommer till vår tid och oss som resurser i Makunduchi och på Zanzibar.

Veckan på skolan har flutit på som vanligt, förutom att mentor- och elevdagarna har blivit fler, så att man ska kunna repetera och gå igenom sådant som varje elev och mentor själva känner att de behöver jobba med. På måndagen blev det en fortsättning på förra veckans Excelgenomgång, och på tisdagen och onsdagen gick vi igenom meningsuppbyggnad. 

Och något som inte har varit som vanligt i veckan har varit:

1) Regnet. Åskan. Blixtarna. Regnperioden har visat sitt ansikte, och det med råge. Ingen har kunnat sova när åskknallarna låtit som pistolskott med jämna mellanrum. I fredags blev det ett äventyr att cykla till skolan, när vi trotsade ovädret och cyklade genom enorma pölar och fick ta omvägar genom djungeln (nåja, det känns i alla fall litegrann som en djungel) när ett stort träd hade fallit över vägen.

2) Matfestivalen! Vad är det? kanske ni undrar. Jo, Mr. Mohammed Muombwa kom med idén om en traditionell matfestival i Makunduchi nu i sommar, och som han ville att de unga kvinnorna från ICT ska anordna. Vi diskuterade saken med kvinnorna nu i veckan, och alla har varit väldigt taggade och entusiastiska till idén. Vi har delat upp gruppen i olika ansvarsområden, i allt från att vara festivalgeneral till att ordna med underhållning, och i fredags hade vi alla ett möte med Mr. Muombwa och en journalist från Stonetown för att komma överens om hur vi ska gå tillväga i framtiden. De närmaste veckorna kommer mycket av utbildningen med kvinnorna handla om festivalen, så att dom själva ska kunna jobba med det utan vägledning när vi åker hem. Ni kommer få höra mer om detta senare!

3) Christine, Lina och jag har påbörjat ett samarbete med ett rehab för kvinnor i Stonetown, och åkte dit för ett möte i lördags. Det gick väldigt bra, och vi kommer ha en workshop i systerskap och att stå upp för sig själv i ett patriarkalt samhälle om ett par veckor. Det ser vi väldigt mycket fram emot!

Så det var det. En vecka som gått och aldrig kommer åter. Vi hörs snart igen, kära bloggläsare. Kram!

-Ebba
 

Från nöt till rep

                                                                Vägen Till Oändliga Användningsområden

Nyfiken har jag många gånger ställt mig strategiskt på stranden, under en palm, ute i vattnet eller vid en hög med kokosnötter, för att få ta del av proceduren. Hur häftigt det kan vara att få fram ett redskap som för oss flesta är en slit och släng vara och oftast i plast nuförtiden.

Jag slår ett slag för Hantverket och Naturmaterialet.

Tidvattnet bestämmer när säckarna fulla med fjärdedelar av kokosnöten välts av på stranden från männens cyklar. En säck kostar 1500 Tanzanska shilling/ st (vilket motsvarar cirka 6 kr). Det grävs ner i chao av kvinnorna, på individuella platser tätt intill varandras revir, där högvattnet tar. Sand och hårda koraller täcker platsen som små rösen, där nötterna ligger mellan 6-12 månader för att fibrerna ska bli mjuka och hanterbara att lossa från skalet.

 
Processen fram till repet är kvinnans arbete. När månaderna har gått och månen står rätt för ebb är det läge att gräva upp makumbi helst i gryningen, då solen fortfarande står lågt och värmen inte tar en stor del av energin. De mjuka nötdelarna slås mot något hårt och ljusbruna fibrer rivs av från skalet, usumba. Fukten som trängt in under lång tid bankas ut med en träpinne mot en stor trästock liggandes under en palm, där skuggan ger arbetsro. Den kollektiva känslan är där, kvinnorna samtalar, skrattar högljutt och hjälps åt, men förtjänsten drar ibland ner smilbanden för att övergå i klagan och skakande huvuden.
 
I stora högar samlas fibrerna för att torka och bli redo att tvinnas mot lårets framsida i korta längder. OM det fanns behåring på benen innan är den som bortblåst efter en tid med reptillverkning.
 

Två korta längder av det sträva materialet tvinnas ihop med vana mötande handflator. Det byggs på med längder eftersom och ett kamba (rep) bildas, metervis till försäljning. 10 meter rep kostar 1000 Tsh (ca 4kr)

 

Användningsområdena är oändliga och jag har slutat att bli förvånad när ett nytt dyker upp. Sängar, stolar, mattor, hängmattor, väskor, hyllor, tvättlinor och lampor, men även rep till båten, för att mäta takstolarna till husbygget eller stötta upp grödorna på plantagen. Det starka materialet används till allt.

 

Priset på det finaste universalredskap jag påträffat är så lågt att jag skäms när jag ser stora högar uppnystade till försäljning och vet arbetet bakom. Jag kommer osökt att tänka på mitt arbete från hårig renhud till garvat skinn att sy av och hur högt jag värderar processen och tiden påminner om nöten till repet.

 

Jag har fastnat, blivit tagen och är imponerad. Tiden är intressant och gör för mig att livet inte går som en karusell. Det traditionella slåss mot industrin, nöten mot plasten och jag tycker att det viktiga är att sättet att tillverka går vidare och att värdet höjs över slit och släng-nivån.

Jag slår ett slag för hantverk och naturmaterial.

En liten repordlista

Chao – hålet i sanden där kokosnötdelarna grävs ner och grävs upp

Makumbi – namnet på nötdelarna som tas upp från chao efter 6-12 månader och blivit mjuka och redo att arbeta med

Usumba – fibrerna från kokosnöten

Kamba – färdigt rep

 Hanna Råman / Makunduchi / Zanzibar

 

Fra idé til festival!

 
Se for deg følgende senario:
Du ligger i senga og får en lysende idé. En helt tokig idé. En idé om en stor festival for å forene mennesker og spre budskap om antirasisme, likestilling, kultur og holdbar utvikling.
Du skriver denne meldinga på Facebook til de du bor i kollektiv med:

Noen som vil fika i köket? Jeg har en idé til hva vi kan gjøre til våren. Behöver bolla med nån!!!

Tidlig en søndags morgen.

Lina dukker opp med en blokk med post-its. Etter en halv time er hele kjøkkenbordet fylt av rosa lapper med idéer til forelesninger, workshops, seminarer, artister osv.
En etter en dukker flere fra kollektivet opp og alle tenner på idéen!
Så jævlig bra å omgås med mennesker som brenner for det samme som deg, tenker du.
Men hva med resten av klassen, prosjektledelsen og resten av Kirunas beboere. Ja, hva med resten av Sverige. Vil de bli med på dette kalaset?

Historien kunne endt her. Hadde det ikke vært for at det finnes engasjerte mennesker som oppmuntrer, ”pepper” og bidrar til at det går fra idé til festival.
Vi har mailet i hytt og gevær og mottakingen har vært utelukkende positiv. Lokale sponsorer og kommunen bidrar med penger og lokale kunstnere, dansere og artister stiller opp for å bidra med sin kunnskap, sine erfaringer og sitt uttrykk. Alt for å spre et budskap som vi alle har felles.
Vi vil skape et samfunn der alle føler seg verdifulle, der alle får bidra med sitt og et samfunn der alle er velkommen.
Vi har invitert Sveriges beste foredragsholdere til vår lille festival. Og de kommer!
Vi har invitert store internasjonale og nasjonale artister. Og de kommer også!

Nå gjenstår det bare at du kommer. Du som engasjerer deg, som vil diskutere og som vil få nytt perspektiv på samfunnet vi lever i, i dag.
Du som liker å danse, høre på musikk, lage mat, lære om andre kulturer, om hva holdbar utvikling kan være og som vil uttrykke deg og møte nye mennesker.

Velkommen, ta del av alt vi har lært oss i løpet av tiden som volontärelever ved Malmfältens folkhögskola.

-Marit

Festivalen arrangeres på Malmfältens folkhögskola 22.-24. Mai.
For mer info følg med på vårt arrangement på Facebook.