Veckobrev v. 17

Hujja!

Hur sammanfattar man denna händelserika vecka på bästa sätt?

Jag väljer att tackla utmaningen med ord och bild så att ni förhoppningsvis kan få en liten känsla över de sista 168 timmarna på Zanzibar.

Måndag: Sista skoldagen! Vi samlade ihop oss och hade den sista dagen med undervisning på ICT-center, med bland annat genomgång av excel med Maryam och därefter höll Tea i en utvärdering av vår undervisning. Vi fick mycket bra kritik som vi kommer att ta med oss i det fortsatta arbetet med utbildningen.

 

Tisdag: Utflyktsdag! Vi åkte med dala-dala in till Town för att gå på bio. Det blev filmen ”Boktjuven” som handlar om en flicka under andra världskriget som älskade att läsa. Denna film var för många det första mötet med snö och världskrigen. Detta ledde till intressanta samtal under lunchen på Luckman som vi åt tillsammans för de pengar vi fick i samband med Fairtrade Challenge i höstas. Tack alla som i höstas fikade med oss och skänkte en slant som gjorde det möjligt för oss att genomföra denna skolresa. Jag fick många flashbacks till tidigare skolavslutningar i och med denna utflykt. Det var en mycket lyckad dag som avslutades med gruppfotografering och många skratt.

 Hela klassen

Onsdag: Avslutningsceremoni! Vi elever från Kiruna anlände i god tid innan klockan slog åtta för att mötas av, ja just det, tre elever. Vi undrade länge om det blivit någon slags missförstånd. Efter tio minuter inser vi att morgonens ösregns som fortfarande strilade ner var boven i dramat. VI fick den hårda vägen lära oss att här är vädrets makter starkare än människans vilja. Så vi fick lugnt vänta till regnet upphört och eleverna kom sedan indroppandes i samma takt som marken torkade under den strålande solen.

När alla var samlade sparkade Azizi igång ceremonin i sin roll som konferencier. Vi hade ett späckat program med allt från tal, dikter, presentationer av mänskliga rättigheters hjältar till ett bildspel med bilder från hela utbildningen. Nu talar jag för mig själv men säkert många andra, att jag satt som en stolt tupp på golvet när nästan alla eleverna från Makunduchi gick upp på scen och levererade.

 Rehema och Semeni håller framför en dikt på avslutningsceremonin

Stoltheten över det vi har åstadkommit tillsammans är näst intill obeskrivlig! Avslutningsvis sjöng och dansade vi till låten ”Worlds greatest”. Det var sann eufori som avslutades med ett strömavbrott som lägligt nog kom precis när sista tonen klingat ut. Därefter åkte vi till Teachers House och fikade, lekte och höll en avslutande runda med frågan ”What have been the best thing with these 4 months?” Efter en avslutande kramring och gruppfotografering var våra fyra månader med kunskapsutbyte officiellt slut för denna gång.

 Full koncentration när mördarleken är igång

Torsdag: Packning, städning och allmänt kaos. Men på något outgrundligt sätt fick alla ner sina pinaler i väskorna och huset städades till oigenkännlighet medans regnet öste ner utanför.

Fredag: Avfärd! Efter en stabil brunch som alla fick ta del av stuvade vi in alla väskor i en dala-dala, sa hejdå till alla elever som kommit för att vinka av oss och skrattade åt Eminem och Abdullas galna lekar. När vi fått kramp i armarna efter allt vinkande, plockat upp Hafida och Yusra och köpt den sista Stoney Tangawezin åkte vi mot flygplatsen. Det blev många varma kramar innan säkerhetskontrollen förde oss vidare mot det luftkonditionerade flygplatsområdet.

 Så här glada var alla under hela flygningen...Eller?

Flygningen gick smidigt med mellanlandningar på andra ställen än vi första trodde, sena flygplansmiddagar och ömma nackar efter timmar av slummer över medelhavet. När vi väl stod med båda fötterna på svensk mark var det många som drog en lättnadens suck och jag personligen sprang till toan för att få avnjuta kallt svenskt kranvatten. Sen skildes vi åt efter att ha kramat om varandra med den sköna vetskapen av att vi inom en vecka kommer att ses igen i Kiruna. Vi sitter just nu utspridda över hela vårt avlånga land och njuter av mat, vårväder(kyla!) och umgänge med våra kära gamla vänner och familjer. Det är med förväntan jag ser fram emot måndagens skolstart då vi kommer kunna smälta våra upplevelser tillsammans och dela insikter vi har fått i mötet med vår svenska vardag på olika håll.

Med andra ord en andra återförening, med Makunduchi-familjen. Dessa sista veckor har verkligen fört oss närmare och jag ser oss som en härlig och speciell familj. 

 

Vårsoliga hälsningar från Jönköping 

 

Pernilla

Kommentera här: