Kaos

Kaos – så kommer nog detta blogginlägg bli. Så mycket har hänt under veckan att det är ett enda myller i mitt huvud så det är förmodligen likadant det kommer reproduceras i text. Mitt starkaste skolminne från veckan är lustig nog från måndagen. Vi sitter på golvet i fyra olika grupper på fyra olika stationer. Temat är geografi och inlärningen varierad. En station har en massiv karta där vi ligger på mage och sitter i meditativ ställning runt omkring samtidigt som vi pekar ut kontinenter och länder för våra elever. De är något konfunderade men verkar tycka det är roligt att lära sig och undersöka vart länder de hört talas om ligger.

På en annan station får vi måla kartor från valfritt land, vissa grupper gör det under tjo och stim, vissa under koncentrerad tystnad. Jag råkar välja Storbrittanniens drottnings flagga istället för ett land – oops. Men den var så komlicerad och utstyrslad att det var svårt att stå emot utmaningen . I en tredje station ritade vi alla var sin målning av vår bild av Zanzibar för Sverigeeleverna och Sverige för Zanzibareleverna. Det var spännande att se hur bilden av Zanzibar både överenstämmde och skildes åt mellan oss, och vad Makundushi studenterna tänkte på när det kom till Sverige. Förvånandsvärt nog målade ingen i vår grupp snö, men båda halsband. Det är lustigt hur sådana små detaljer som vi inte tänker på kan påverka andras intryck så starkt.

Sista stationen var ett memory över länder och deras huvudstäder. Memory är ett nytt favoritspel i undervisningen och eleverna vänder ivrigt runt lapparna och hoppas på rätt svar. Jag lärde mig ett och annat jag med under denna övning. Visste ni till exempel att Madagascars huvustad heter Antananarivo?

Resten av veckan fyllde vi med lite repetition av pronomen från förra veckan, en början av inlärning av prepositioner (på, brevid, mellan osv.), och en presentation av ett land. Vår grupp fick Syd Afrika och när vi stod är uppe och presenterade kände man stor stolthet över eleverna som vågade stå där framme och ta plats – ingen tvekan utan de kör på. I summering har det varit en toppen vecka, och geografi var en hit med många lämpliga lekar man kunde kasta in.

I övrigt var fredagen inte en vanlig skoldag utan istället hade vi och eleverna blivit inbjudna till ett bröllop. Det var med stor spänning och iklädda fina diror vi klev på bussen in till Stonetown kl 11 på förmiddagen. Likt Maulid fick vi en del av tiden sitta på mattor på marken, umgås och fröjdas över intrycken och människorna. Sedan blev det mat –  otroligt gott och fräsht. Ett komiskt inslag därefter var en kangashow! Vi blev visade olika sätt att iklä sig kanga, och de olika meningar kangan kunde anta och signalera. De är lugnt sagt mångsidiga. Elisabeth blev en mannekäng och skrattade sig glatt igenom upplevelsen – även när hon fick ett barn på ryggen som lugnt hjälpte till att demonstrera hur man använder kanga till att bära barn. Självklart blev det sedan dansdansdans, och musik. Slutet av dagen var dock min favoritdel . Vi blev återigen placerade på mattor och sen fick vi se brudparet i deras vackra kläder. Man blev lite rörd av glädjen av dagen trots att man inte hade någon relation till dem. Några i klassen gick därefter upp på scenen där de gav våra bröllopsgåvor. Myllrande människor följde efter och sedan blev brudparet återigen ivägförda till någon annan mysterisk plats.

Så var slutet på vår dag (just det förutom att vi också fick lite mat gifties). Lyckat, tröttsamt, glädjefyllt, ljudfyllt, annorlunda och fantastiskt! Tack för att vi fick komma!!!

 

Kommentera här: