Veckobrev vecka 2

Hej bloggen och alla läsare som fortfarande tittar in här, trots ett långt jul-uppehåll. Just nu i skrivande stund så är det exakt en vecka sedan vi anlände till Zanzibar. Känns dock som att vi varit här en mycket längre tid. Jag tänkte berätta för er om våra första dagar här på ön!

Vi kom till Zanzibar i torsdags efter en 16 timmar lång flygresa, som för övrigt gick utan problem. Efter att ha hämtat ut våra väskor gick vi ut i ankomsthallen och möttes av en hel välkomstparad som stod och hälsade oss välkomna; Christine, Marit, WEP-eleverna, delegationen och flera invånare från Makunduchi. Trots trötthet och värmechock så kändes det så himla roligt att få träffa alla; så mycket glädje, färger och värme – bokstavligt talat. Tror till och med att det fanns en TV-kamera som hälsade oss välkomna. Några bilder hittar ni här:

http://www.zanzinews.com/2015/01/ujumbe-wa-walimu-kutoka-kiruna-sweden.html?spref=fb 
 

Vi åkte direkt till huset för att installera oss lite snabbt, sen var det dags för en välkomstmiddag på en annan skola. Vi såg en video om Zanzibar och fick sedan äta traditionell zanzibarisk mat, lagad av flera Shehas. Kvällen var mycket trevlig och uppskattad men jag tror att jag kan prata för alla när jag säger att sängen var väldigt efterlängtad efteråt.

På fredagen fick vi en välbehövd sovmorgon innan dagens aktiviteter drog igång. På schemat stod en rundtur i Makunduchi med den pratglade Eminem. Vi åkte ner till stranden och fick se hur det går till när man gör rep av kokosnötter. Tidvattnet gjorde sig även påminnnt; när vi kom dit var vattnet långt ute mot horisonten och helt plötsligt fick vi vada in mot strandkanten. ”Det var ju tur att vi kom i tid,” för att citera Linn. Vi fortsatte vår rundtur och fick se både syd-, nord- och öst-västdelen av Makunduchi. Eminem berättade om hur man bygger lerhus, hämtar vatten ur brunnen och hur man klättrar ett kokosnötsträd. Desiré passade på att bevisa att även kvinnor kan klättra träd.

I lördags var det dags för en efterlängtad tur till Stone Town! Precis som namnet avslöjar så är mycket i staden byggt av sten, vilket leder till en obeskrivlig hetta. Vatten och solhatt rekomenderas! Vår guide för dagen hette (och heter fortfarande) Said. Han var riktigt grym, kunde det mesta om allt och förvånade oss till och med några svenska fraser. Det var både underhållande och lärorikt, trots att svetten rann konstant. Efter lunch fick vi egen tid i staden för att gå och växla pengar, köpa SIM-kort och andra spännande ärenden. Sedan lämnade vi den bastu-liknande staden och for hemåt.

Söndagen var en viktigt dag, det var nämligen öppningsceremoni för ICT och det nya WEP-året! Alla klädde upp sig i långklänningar, sjalar, skjortor och vi hade till och med försökt tvätta bort det röda dammet från våra fötter (mission failed). På ceremonin hade det samlats flera viktiga människor för att hälsa oss välkomna och hålla tal. Vi fick gå fram en och en och hämta varsinn cykel som vi fick i välkomstpresent. Tusen tack Simba! Efter lunchen stod det faktiskt på schemat att vi var lediga, hör och häpna! Vissa av oss bestämde sig för att åka till Paje för lite minisemester, medans övriga stannade kvar i Makunduchi och hängde på stranden och tog det lugnt.

Nu i efterhand kan jag utan tvekan säga att det var en fantastisk start på vår vistelse, även om man stundvis kände sig trött och bortsvettad. Vill säga ett stort TACK till alla de som planerat och organiserat dessa dagar till vår belåtenhet. Som en viktig person på öppningscermonin sa ”alla dörrar står öppna åt er i Makunduchi!”

/Agnes med en bränd näsa och 43712 nya fräknar 

 

(Bilder kommer när internet tillåter /Pernilla)

Kommentera här: