Vecka 42

Veckan började med att fortsätta lyssna på de redovisningar som fanns kvar om kolonalismen på de olika kontinenterna – Sydamerika och Asien. Ytterst intressant att lyssna på; det finns så mycket i historian som vi inte har hört talas om och missat under de åren i grundskolan. Att vi i västvärlden har haft så stora påverkningar i övriga världen och är anledning till varför vissa länder ser ut som de gör idag är en absurd tanke. Jag kan inte hjälpa att undra hur kontintenter som Afrika, Amerika, Asien etc., hade sett ut om vi, västmakterna, inte hade lagt oss i från första början och börjat styra och ställa som om vi var de största kungarna i världen.

Vi har även hängt med Sofi och Annika som har hållit i egna lektioner. Sofi tog oss till sporthallen och höll en lektion i vollyboll. Så otroligt roligt! Jag, liksom många andra, hade inte haft en gympalektion sedan grundskolan och det var kul att testa på en bollsport igen. Svettigt, lite smärtsamt (det är minsann en konst att lyckas pricka bollen rätt på handlederna...) men så otroligt kul – vi var kanske inte de bästa på att spela vollyboll, men vi hade absolut roligast! Och Sofi var en fantastisk och tålmodig lärare som orkade stå ut med amatörer som oss (hattarna av för dig, Sofi!).

Med Annika fick vi under en lektion hänga med över hela världen och alla de länder som hon har besökt under sina levnadsår. Hon gav oss även tips på hur en ska packa, vad en kan göra när en kommer till ett land (ett exempel var att gå till Svenska Ambassaden och fråga om det finns en svensk som sitter i fängelse i det landet och om det går att hälsa på den här personen. Väldigt givande och uppskattat, berättade Annika som gjorde det här i Indien (om jag inte minns helt fel). Så otroligt inspirerande det var att lyssna till Annikas historier och erfarenheter, och inger så mycket att hopp om att det aldrig är försent att börja resa eller att det kommer en tid i livet då ”det inte går” att resa mer. Annika har visat motsatsen både genom att börja resa som ung, med barn, med vänner, ensam, och fortsätter att resa än idag. Annika, klassens reseguru!

Vidare i veckan har vi fått besök av två föreläsare: Johanna, som jobbar som lärare på gymnasiel nivå för de ungdomar som har hamnat i ungdomsanstaler för att ge de en andra chans att avsluta deras skolgång (hur coolt är inte det?) – och Mikael, en före detta elev som även är fotograf (och en fantastisk sådan!).

Med Johanna fick vi en mersmak med det här med pedagogik och hur vi på bästa sätt ska kunna hjälpa eleverna på Zanzibar att lära sig och utvecklas på deras nivå. Vi fick lyssna till ett textstycke för att sedan, med hjälp av en mall, tolka detta textstycke – alltså läsförståelse – och på så sätt känna av hur vi kan gå tillväga för att hjälpa eleverna på Zanzibar med deras läsförståelse och utveckling i det engelska språket. En otroligt fin och intressant text, som vi sedan bytte ut mot en egen vald text – låttext, bokstycke, dikt etc. – och i par tolka dessa texter tillsammans och se hur läsförståelsen kan skiljas mellan olika personer. 

Med Mikael fick vi följa hans resa genom världen för att sedan landa i Kiruna och tillslut Zanzibar där han var med förra MR-klassen för två årsedan. Han visade fantastiska bilder på Zanzibar, vilket väckte våran längtan att åka dit ännu mer! Tänk, snart lämnar vi den här kylan (för ja, det har kommit snö minsann) och flyger till Zanzibar... Otroligt! (Vi har även börjat planera lite av våra lektioner vi kommer att hålla där nere, så intressant det kommer att bli!)

Här kan ni följa Mikael och titta på hans fantastiska bilder som han har tagit genom åren: www.myhome.smugmug.com

Mikael, så otroligt inspirerande person som uppmuntrande att inte vara rädd utan omsluta allt och alla du möter med kärlek och uppskattning. Personer som Mikael ger en hopp om världens människor. 

 

 Mikael, framför en av sina fantastiskt vackra bilder han har tagit
 
 Snöööööö! Om än så lite, men mer än vad det brukar falla nere i Skåne! 
 
 
Vi var även på lördagen på en demonstration mot den nya asyllagen. Här ser ni även Christine som är representant från Rädda Barnen och höll ett gripande, starkt tal.
(Demonstrationen kan ni läsa mer om i nästa inlägg.)
 
 
Våra egengjorda skyltar som vi pysslade med förmiddagen innan demonstartionsmötet. 
 
Efter demonstrationen samlades vi i språkcaféet Metropolen och träffade bland annat nya, trevliga människor, samtalde, fikade tillsammans och skrev brev till politker om vårt missnöje. Låt oss ändra det som inte bidrar till något gott, och som missgynnar oskyldiga människor. 
1 Michael:

skriven

Tack för fina orden, det värmde och överraskade. Nu skall ni straxt fara och jag önskar er all värme (tänker nu inte på den fysiska värmen på Zanzibar :>))och vet att ni är i goda händer. Ta bort era måsten, förutfattade meningar och nervositen, och var bara er själva, se förbi allt ni "hört talas om" och allt ni läst vad andra skrivit och möt det okända som vilken dag som helst, som om ni redan hade upplevt den, för alla lever i samma universa och alla är vi våra bröder och systrar. Allt från det minsta till det största. Så kommer bli en fantastisk resa genom livet.
Lycka till och var rädda om det ni är och har.

Michael
som har en liten sandkornslängtan till Zanzibar

Kommentera här: