Höstlov, vaccin och nerver.

Här har det varit tyst en liten stund. Främst beror tystnaden på att vi har haft höstlov och varit utspridda över landet och haft fullt upp med att ägna oss åt den viktiga aktiviteten vila. Någon tog flyget till de skånska vidderna, några åkte till Stockholm för att andas lite storstadsliv, en tredje behövde vara på sitt jobb och ett gäng var hemma hos sina familjer. Några åkte till lofoten och ytterligare några stannade kvar i Kiruna. Jag själv tog bussen till min syster i Östersund. Det var skönt. Att se det norrländska inlandet svepa förbi utanför fönstret. karga landskap. Skog. Vatten. Kalhyggen. Vildmark. Begynnande vinter. Mil efter mil utan vare sig hus eller bilar. Det hann vara både morgon, middag och kväll innan bussen slutligen nådde sin slutdestination och på de där timmarna hann jag förutom att se en hel uppsjö halvbra filmer, knapra morötter och halsova i någon konstig, oergonomisk ställning liksom samla ihop mig efter tio veckors intensiv skola. Tiden har gått sådär fort som den bara gör när det är roligt.

 

Utsikten från bussfönstret.

Och sen kom vi tillbaks till Kiruna och i samma veva insåg vi att var det exakt två månader kvar tills det att vi åker till Zanzibar. Vi är alla både förväntansfulla och nervösa och stundtals kanske lite stressade av att tiden är så knapp så vi fyller dagarna av förberedelser och intressanta föreläsningar. Den här veckan har vi bland annat pratat om fred som ett bredare begrepp än bara motsatsen till krig och om den arabiska slavhandeln som hade sitt fäste bland annat på Zanzibar. Vi har gjort små teaterscener på Swahili och planerat teman och undervisning som vi ska hålla i på Zanzibar. Dessutom har skolans kurator haft lektioner om olika personligheter och om hur vi genom att lära oss om såväl oss själva som andra kan undvika konflikter och kommunicera bättre. Det känns onekligen nära nu. Våren och äventyret. Snart är vi där. Det känns stort och skrämmande, men också nervöst och roligt att resan närmar sig med stormsteg.

 

I tisdags så pratade vi med eleverna och lärarna på Zanzibar via skype för första gången. Det var roligt och spännande och fick åtminstone mig att längta om möjligt ännu mer efter att få träffas på riktigt. Foto: Maja Fernlund.

 

 Det är mycket engagemang, längtan, stress, viljor, förväntan men kanske främst nervositet som rör sig i mig inför den här resan och allt vad den innebär med undervisning, vardagsliv och fritid på Zanzibar. Jag googlar frenetiskt information om malaria-, gulsot- och tyfoidvaccin, lär mig nya ord på swahili och läser om ön och skolan men så tänker jag att hur mycket jag än förbereder mig och vaccinerar mig så kommer jag aldrig någonsin att vara förberedd nog. Jag läste någonstans i all min nära på hysteriska googling om vilka vaccin jag borde ta att det vore bra om det fanns en spruta som ger dig sunt förnuft. Det fick mig att skratta i stunden men också inse att det är sant. Med lite sunt förnuft och en positiv inställning kommer man långt. Det går att vaccinera sig mot det mesta men inte mot livet. Så det är bara att öppna armarna och tacka och ta emot.
 
Ha en härlig vecka!
 
/Måna

Kommentera här: