Without the dark the light won't show

Jag tycker inte om Kiruna. Eller, jag har egentligen inget emot Kiruna, jag tycker bara inte om att vara här. Det var den enda saken jag egentligen var orolig över inför den här utbildningen, att bo här uppe.

Jag har ingen relation till den här staden sedan tidigare och jag såg detta som en möjlighet till att utforska den norra delen av landet då jag aldrig har varit så här långt upp förut. Men när jag landar på Kirunas flygplats efter ett höstlov hos min pojkvän i Stockholm så är klaustrofobi det enda jag känner. Och jag fick min första panikångestattack av att sätta på mig skorna inför att åka till Arlanda och flyga tillbaka hit efter min första lilla semesterhelg i Stockholm i oktober.

Samtidigt älskar jag att vara här. På den här skolan, med de här människorna. Jag älskar att ha lektioner med mina duktiga lärare och jag älskar att spendera all min vakna tid med mina underbara klasskompisar.

Jag har ju bott här ett tag nu och det har varit ganska fantastiskt. Jag har lärt mig mycket om både världen och mig själv. Det är bara några veckor kvar i Kiruna och även fast jag är fruktasvärt mörkrädd så ser jag ändå fram emot att vara med om hela dygn utan solljus innan det är dags för jullov och sedan avfärd till Zanzibar. Jag brukar tänka på ordspråket "without the dark the light won't show" ibland, och extra mycket just nu. Utan den klaustrofobiska känslan jag får av Kiruna hade jag inte längtat hem till den lilla kommunen i Värmland som jag är ifrån. Utan den fruktansvärda saknaden av min pojkvän hade jag inte uppskattat tiden med honom lika mycket. Utan knäskadan jag fick på midsommardagen hade jag inte uppskattat att nästan kunna gå normalt. Utan mörkret i Kiruna hade jag inte sett fram emot ljuset på Zanzibar lika mycket. 
 
Vad jag vill ha sagt är att även om jag ibland gråter över att jag bor i Kiruna så lär jag mig väldigt mycket av det, och jag är glad över att jag har utsatt mig för den här utmaningen. För utan de svåra stunderna vet man inte när man har de bra stunderna. Utan mörkret syns inte ljuset.
 
bild från igår kl 13:40, strax innan solnedgången, i skogen som vi har utanför klassrumsfönstret
 
 
/Maja

Kommentera här: