Upplevelser av tid

Så blev det ”min” bloggvecka, och redan fredag dessutom! Tiden bara rusar iväg! Här sitter jag som värsta yrkesbloggaren och jobbar ihop ett inlägg INNAN skolan, jag ska nämnligen en tur till Stockholm efter, så det är nu eller aldrig, typ, haha.

Jag tänker mycket på tid och har alltid mer eller mindre gjort det, de senaste dagarna kanske extra mycket, och tänkte att jag skulle skriva lite om det, just för att det kan upplevas så himla olika, för olika personer.

Vi märkte stora skillnader mellan oss i klassen bara, hur vi upplevde vår tid. Typ för nån helg sedan när vi åkte på utflykt till Abisko och satt några och pratade i bilen, där en person sa att den ofta kände sig lite rastlös/uttråkad i Kiruna och lite det att ”vad ska en göra med all tid?!”, och lite panik över att finna sig i ett långsammare tempo motför vad som varit vanligt för en innan. Det påverkar ju enormt att lämna hela sitt sociala nätvärk bakom sig. Vissa delade den upplevelsen, medans jag och en annan i bilen, upplevde det helt och hållet tvärt om. Vi önskade mer tid.

För det är väl det som avgör, tidigare erfarenheter av tid och fritid, och hur det stämmer överens med hur det är nu. Vad man är van vid.

När jag kom till Kiruna kände jag bara SHIT! Nu har jag helt plötsligt fritid igen!! Hur gör man då? Eller snarare så kände jag, nu har jag ork att göra saker på kvällarna igen, vilket jag sällan hade på mitt gamla 8-17 jobb. Det gjorde att det kändes läskigt, ovant, men mest kul, att uppleva friheten och glädjen i att göra och uppleva mer, forma intressen eller platser där det är kul och trivsamt att vara.

Så den första veckan, kanske något mer, njöt jag och var tillfreds med min tid. Jag hann gå på mina promenader, prata i telefonen, dansa i dansgrupp, umgås med klassen och så vidare.

Men sedan återgick jag i en mer stressad gestalt, som inte hinner. Och det är där jag är nu. Min upplevelse av tid just nu, rent generelllt, är att den inte räcker till. Det känns som att jag inte hinner det jag vill göra. Därför har jag också i allra högsta grad i veckan känt att... ”jag hinner inte blogga!”, fast tanken är att det ska gå rätt smärtfritt till, så blev/blir det en stor grej för mig.

Kanske är det utvecklingen där man ibland gör ”roliga grejer” till måsten. Att konsekvensen av att hinna med allt kul som man vill göra blir att de roliga grejerna tillslut bara känns kravfyllda.

Exempel för min egen del är gå på språkcafét här i Kiruna på onsdagar, samtidigt som det är läxhjälp på Rädda Barnen, på torsdag är det dans, och sen är det film på filmstudion, sen är det skoluppgifterna, jag har aldrig riktigt tid eller ork för dem som jag önskar, handla, brodera, lära mig sticka/virka, plocka lingon, de finns kvar där under snötäcket!gå på stan, gå på fik, gå på rekomendationer från annonsbladet som finns här i Kiruna, vara UTOMHUS! Framförallt om det är sol, men annars ändå alltid, promenera! Ett stort behov som ibland mer blir till ett måste och en stress. För allt jag rabblat upp här ovan är saker som jag tycker är roliga, saker som jag vill göra.

Det finns så mycket att göra här i Kiruna att min tid inte räcker till! SÅ känner jag. Och vissa känner precis tvärt om. Viktigt att veta att det inte behöver vara det ena eller det andra.

För min egen del, blir det framöver viktigt att försöka omfamna lusten i det jag gör, och inte göra det för att jag känner att jag måste. Samt att stressa ner en väldig massa. Ta till mig förmågan att våga ha tråkigt ibland också, eller känna efter en sista gång, vill jag detta, orkar jag detta, hinner jag detta?

Och du som känner att du har massa tid, kanske till och med för mycket, vad glad för att det! Och bejaka den, vad behöver du?

Ha det!// Daniela

ps. Bifogar en giganstisk bild från i onsdags när vi var ett gäng som trängde ihop oss hemma hos Måna och Marie för att baka tårta till en av våra topplärare (Christine), som vi firade igår. Det var mys.

 

Kommentera här: