Veckan som gått.

Ännu en vecka har nu gått här för oss på Zanzibar.
En fantastisk vecka i skolan då det har varit MR-tema (MR=Mänskliga rättigheter). Vi har pratat om allt ifrån kommunikation, härskartekniker och i måndags fick WEP studenterna göra egna regler till klassen. Vad som är viktigt för dem och hur de vill att vi ska vara och bete oss i klassrummet och gentemot varandra. 
Att gå igenom sju olika härskartekniker på engelska kan tyckas vara krångligt, men Daniela gjorde det super tydligt och enkelt så att vi alla förstod. Därefter fick vi alla varsin härskarteknik att jobba med, vi skulle utifrån den härskarteknik vi hade fått på papperet spela upp ett senario om hur härskartekniker kan användas och visa upp för de andra eleverna i klassen för att alla skulle förstå. 
Det blev mycket skratt men också allvar eftersom att alla kan bli utsatta för härskartekniker. Vi berättade för varandra hur och vad vi kan göra om vi märker att en själv eller någon blir utsatt av att någon använder härskartekniker. 

Idag var det FunFriday och då fortsatte vi på samma spår som tidigare i veckan med teater. 
Vi blev indelade i fyra grupper och fick varsitt papper med en början på en historia, där vi själva i gruppen skulle hitta på ett dåligt avslut till historien som vi sedan skulle spela upp två gånger för resten av klassen.
Meningen var att första gången skulle vi spela upp den precis spm vi hade planerat och övat på. Den andra gången fick någon av de övriga eleverna som var publik säga STOPP! Då fick personen som ropade stopp byta plats med en av oss som spelade upp teatern, för att kunna agera på ett bättre sätt, så att det skulle bli ett bättre slut.
Meningen med denna övning var att  visa eleverna hur det kan vara i verkligheten och att ibland slutar det på ett dåligt sätt. Men att då om en annan person kommer in i historien eller ändrar åsikt att det hela kan få ett helt annat slut. 
En otroligt bra och rolig övningen. Det blev mycket skratt, vilket alltid är kul! 

(null)
Här spelar en av grupperna upp sin första teateruppvisning.

(null)
Här spelar samma grupp upp sin teateruppvisning för andra gången, men nu har några av de andra eleverna sagt stopp och bytt plats för att agera annorlunda i historien.

Nu har vi tagit helg och laddar upp inför kommande vecka då vi ska få lära oss om entreprenörskap. 
Det ska bli fantastiskt roligt och jag ser verkligen framemot det! 

Hoppas ni alla får en fin helg! 

//Ellinor

Ett hemma.

I lördags hade vi varit här på Zanzibar i fem veckor. Fem veckor är kort tid räknat i tid men i intryck, erfarenheter och upplevelser är det lång tid. Många rutiner som i början var nya och ovana har nu blivit vardagliga, andra saker är svårare att vänja sig vid. Vi acklimatiserar oss gradvis till värmen och kulturen. Alla på sitt egna vis. Vi lär oss fraser på swahili, hur vi ska hälsa på olika personer, hur mycket vatten vi behöver dricka utan att bli uttorkade och hur vi läker allt ifrån diarré, öroninflammation och solbränna till myggbett och förkylningar.  Sakta men säkert blir Makunduchi ett hem för oss, en plats där vi kan känna tillhörighet. Jag försöker beskriva känslan men jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Orden är svåra att hitta. Hur beskriver man något med kärlek utan att förgylla och förstärka stereotyper? För somliga morgnar när jag cyklar till skolan längs de slingriga grusvägarna känner jag mig hemma. Jag känner en tillhörighet till den här ön och den lilla byn Makunduchi där vi bor. Till människorna jag möter och hälsar på med olika hälsningsfraser. Till korna som blockerar vägen och hönsen som letar mask i en lövhög. Till kvinnorna som bär rissäckar på huvudet och männen påväg till jobbet. Till doften av eld, avlopp och chapati. Jag känner en tillhörighet i alla smakupplevelser. Kryddat ris, mango och böngrytor. Jag känner mig hemma i vårt hus, på stranden och i skolan bland eleverna. På hemvägen handlar jag mangos, avokados och frökakor och det känns lätt, vanligt, vardagligt. Men en del morgnar känner jag mig som en främling. Hälsningsfraserna på swahili kommer ut fel, svetten slutar aldrig rinna efter uppförsbacken och korna vägrar flytta på sig från vägen. Någon ropar Mzungo (viting) efter mig och de nyfikna blickarna känns inte längre oskuldsfulla utan mer påträngande. Ibland känns hemma långt bort. Jag längtar efter att frysa, duscha i varmvatten, äta mammas mat och krama saknade personer. Jag drömmer om att handla havregryn på Coop och somna i ett svalt rum. Ibland är det svårt att orka engagera sig, svårt att hitta gnistan och desto lättare att önska att tiden ska gå fortare och bara bli arg på de olika samhällsstrukturer som vi dagligen stöter på. Men så finns det som tur är sådant som lindrar längtan och får en att hitta gnistan igen. Som att förra veckan hittade jag havregryn på marknaden och kan äta gröt till frukost. Som att imorse doftade det regn och jag fick en blomma av Maja. Som att äta en perfekt mogen mango. Som eleverna. Framförallt. Att se allt de lär sig. Även om det ibland tar en hel lektion att beskriva vad glaciärer är och sedan efteråt med nöd och näppe fått någon att förstå vad snö är. Det är ju fortfarande framsteg och någonstans så är ett halvt steg framåt kanske bättre än inget alls. Att tänka att vi ska åstadkomma stora mirakel, skapa fred på jorden och att det ska vara smärtfritt är kanske att vara optimistiskt och utopiskt. Men känslan av att ha sått ett frö i någon, en liten, liten tanke, ett ord eller en känsla om att vilja förändra i det lilla, den känslan är oslagbar och övervinner allt. Då är jag hemma.

Kram,

Måna

Vårt fysiska hem. Pamoja-house. En sällsamt sällsynt mulen dag.
En rafiki (kompis) påväg till skolan.
För några veckor sedan målade vi väggarna på skolan.
Då var det svårt att bli något annat än peppad.

Timme för timme

Tänkte visa er min dag, timme för timme! 

07:00 - pamojahouse började vakna till liv, utanför fönstret hängde regnet i luften för första gången på länge. Fixar-Måna har gjort det fint i fönsterkarmen. 
(null)


08:00 - skoldagen på ICT börjar. Idag började vi med en starter kallad "the translator", en pratar på hittepå-språk och den andra översätter till klassen. Skönt att börja dagen med skratt. 
(null)


09:00 - under veckans tema "intro mänskliga rättigheter" jobbade vi idag med humanrights deklarationen. I par valde vi ut de fem artiklarna vi tyckte var viktigast och sedan skrev vi ihop en motivering om varför.

10:00 - dagens 30 minutersrast började och vi gick i vanlig ordning till minimarket över vägen för att köpa kardemumma-mjölk och jordnötter. 
(null)


11:00 - vi läste historier ur den brillianta boken "goodnight stories for rebell girls".

12:00 - skoldagen tog slut för wep-eleverna och vi började trampa våra 5km hemåt, liksom oftast i sällskap av getter och gassande sol. 
(null)


13:00 - maten serverades av vår kock Abdullah, idag favoriten med friterad klyftpotatis, fisk, tomatsås och fetaost.. 
(null)


14:00 - Vi som styr nästa vecka satte oss ner med planeringen till temat miljö och klimat. Det blir diskussioner om våra olika syn på ämnet, info om klimatpåverkan och plastförbrukning bland annat. Med fokus globalt och lokalt. Veckan avslutar vi med ett studiebesök på plaståtervinningsstationen zanrec. 
(null)


15:00 - fruktpaus i planerandet, mango och passionfrukt dukades upp. 

16:00 - bokade transporter via eminem, skrattade åt hans eminemskämt och filade på powerpoints. Några satt ute på bron (som jag lärt mig att det tydligen kan heta). 
(null)


17:00 - Johanna var i full gång med tvättandet, inte en jätterolig eftermiddagsaktivitet och uppskattningen för tvättmaskinen hemma i Sverige är större än någonsin.
(null)


18:00 - vi utförde ett träningspass zanzibarstyle. Med hjälp av olika band, träd, stenar och vikter körde vi igenom kroppens stora muskelgrupper. 
(null)


19:00 - kvällsmaten serverades. Denna gång ris, morotsröra och böngryta. 
(null)


20:00 - diskgruppen röjde undan, ingefära skars för att göra ingefärste, planer inför helgen diskuterades.

21:00 - det spelades yatzy i nåt rum, ringdes FaceTime-samtal hem, någon låg i hängmattan. 

22:00 - tystnaden börjar prida sig över pamojahouse igen, jag ligger nerbäddad i våningssängen med myggnätet nedstoppat runtomkring mig och skriver klart blogginlägget. 
Godnatt / Emma