JAG ÄR INTE RASIST MEN...

Till alla kära ”jag är inte rasist men…”

JAG ÄR INTE PESSIMIST MEN nu får det fan vara nog. Det är nog med patriarkala strukturer. Det är nog med normaliserad rasism. Det är nog med cisnorm, vithetsnorm och smalhetsnorm. Det är nog med funkofobi, homofobi, transfobi och all annan jävla fobi som existerar kring normbrytande beteenden och egenskaper. Det är fan nog nu.

JAG ÄR INTE EXTREMIST MEN jag tror på ett samhälle där alla behandlas lika oavsett kön, etnicitet, religiös åsikt eller sexuell läggning. Jag tror på det mänskliga värdet; grundat i inget annat än det enkla faktum att vi alla är individer vandrande på samma jord. Ett värde som inte påverkas av yttre eller inre olikheter. Ett värde som du idag har tagit dig friheten att mäta enligt dina egna mallar och mått. Ett värde som du inte bara ifrågasätter, utan som du även kväver varenda centimeter av tills det inte finns något kvar.

JAG ÄR INTE FEMINIST MEN lite jämställdhet och rättvisa skulle inte sitta fel. Jag är trött på att alltid behöva hävda mig. Jag är trött på att bli objektifierad och sedd som din ägodel.  Jag är trött på att behöva göra dubbelt jobb för att få samma respekt som du. Jag är trött på att ni spottar på allt det som kallas feminimt. Jag är trött på att bli behandlad som mindre värd, enbart för att jag är fittbärare.

JAG ÄR INTE HUMANIST MEN jag tänker inte stå och titta på när du särbehandlar människor utifrån hudfärg. Vi pratar om den vita hierarkin som om den vore ett avslutat kapitel i en distanserad historia, när den i själva verket präglar både vår gårdag, vardag och framtid. Jag både föraktar och förbannas över det hat du känner mot hudfärgen som inte liknar din. Och vi pratar om det som ’integrationsproblem’ och ’en överväldigande flyktingpolitik’, när vi alla vet att det är inget annat än rasism.

JAG ÄR INTE PERFEKTIONIST MEN dina värderingar och ställningstaganden är pinsamma och inget annat än tomma ord. Du pratar om vårt öppna och accepterande samhälle, men inser inte att jag exkluderas i varje reklamfilm och i varje bild av den idylliska familjen. Du säger att bögarna får vara bögar, så länge de inte bögar sig i din närhet. Och när yttrandefriheten utnyttjas så pass att  homosexualitet får liknas med tidelag och pedofili, utan några konsekvenser, då blir jag faktiskt mörkrädd.

JAG ÄR INTE EN REVOLUTIONIST MEN ditt gaggiga gagg har börjat gå mig på nerverna. Och ändå förväntas jag sitta här och hålla god ton; när yttrandefriheten har blivit en viktigare aspekt än det faktum att du dagligen kränker mänskliga rättigheter.

 

Agnes

En gammelmans små reflektioner i stora världen

 

Jag skriver inte till en person. Jag skriver till hela mänskligheten. För allt vad vi gör i handlingar gentemot andra människor, i så väl liten grupp såsom hela vår mänsklighet, är ett kollektivt ansvarsmedvetande. Vad än Carl von Linné skrev, vad än Carl Bildt sa eller säger, vad än Djingis khan önskade, vad än Moder Teresa drömde om, så har allt bara varit en upprepning av människans kollektiva historia, ända sedan den tid vi fick upp ögonen att man kunde förändra och påverka våra liv och därtill vår omgivning.

Trots all tids rörelse, all tids ondska, all tids kärlek, all tids cyniskhet, kamp, frågor utan svar, irrationella beteenden och därtill irrationella handlingar, känner jag inget hat, bara en stor sorg som omsluter en kärna av intensiv kärlek till hoppet av vår egen framtid, och allt vad däri rymmer av livet och dess ofantliga möjligheter.

Min tro är att vi aldrig kommer lära oss av vår historia, så länge vi inte äger förmågan att gå bakåt och greppa den, lika litet som vi kan se framtiden. Vi lever i nuets grepp, en bubbla av självmedvetenhet, i just detta ögonblick, för att sedan låta det passera med oftast endast reflektioner som bagage.

Och vår historia går bara runt i cirkeln omkrets, och stjärnorna går en annan väg. För att bryta vår cirkel krävs att vi vågar gå in i en annans.

I dagens samhälle likväl i de som varit, där minsta osäkerhet kan finnas, förkastas det och det sker ett upphöjande av tvivlet som en grogrund för vansinnet och oförnuftet. Vår mänsklighet är en nedåtgående spiral, där negativa sinnesstämningar leder till ett inadekvat sätt att uppfatta världen, vilket ytterligare förstärker de negativa affekterna och grumlar vår fattningsförmåga. Det som behövs är därmed både hjärtats väg och vägledning för att denna rörelse skall kunna vändas till en positiv spiral, baserad på glädje, kärlek, aktivitet och adekvata idéer. Vi måste  börja förankra våra sinnen och hjärtan i vår vardagliga fysiska belägenhet som präglas av känslor och mellanmänskliga relationer.

En del har liknat livet likt en spegel, en illusion som vi skapat där vi simmar på glasets yta. Och ytan krusas när vi rör vår själ och dessa krusningar förnimmer andra. Och harmonier eller disharmonier uppstår beroende vågrörelsernas inneboende mottaglighet för andra vågor.

Själv vill jag tro att människan i sitt ursprungliga naturtillstånd är harmonisk, fri och frisk. Vägen tillbaka är stängd. Vad det handlar om är i stället att skapa den bästa möjliga gemenskapen och här står människornas vilja och hjärta i centrum.

 

Text och bild

Michael