Boxar är till för att förvara saker i, inte att tänka inom.

Veckan i klassrummet har handlat lika mycket om hur en beskriver familjemedlemmar och grammatik som det har handlat om att våga tro på sig själv.

Tiden går fort och vad består livet egentligen av om inte ögonblick?

Om jag ska beskriva mig själv så är inte strukturerad ett av dom ord jag skulle använda, kanske snarare lagomt tankspridd.

Att planera lektioner och avsätta tid för en övning är som en ny värld men jag har tron på mig själv och mina medmänniskor här, och vet ni vad? Tillsammans kom vi på nya övningar längs vägen och lekarna utvecklades. Det jag insåg då var att det är okej att vara lagomt tankspridd för vi kompletterar varandra, tillsammans är vi inte tankspridda alls, utan snarare oslagbara! 

 
 
Att spela kubb utan ett kubbspel var inte svårt, allt vi behövde var vattenflaskor och pinnar från gården.

 
Att leka är att lära. 

 
Att ta tillvara på ögonblicken är att utvecklas, stärkas och att leva.
Svettiga rövhälsningar  
Linnea 
 
En till grej bara..
 
Lika viktigt som att tro på sig själv och sina medmänniskor är att våga gör det en vill, när en vill. I denna bild är det just vad vi ser, geten Mama Embe tigger mango och skäms inte ett dugg, det är mango hon vill ha och hon tänker minsann inte be om ursäkt för det. Maija hade halva klassen, inklusive någon get, som publik när hon bestämde sig för att raka av sig sitt blonda hår, något hon funderat över länge och nu gjorde helt enkelt för att hon kände för det! 
 
Slut på meddelande! 

Vecka 2

Första veckan på WEP!
 
Första veckan på WEP var en blandning mellan spänning och nervositet, men den blev en succé. Första dagen presenterade vi oss  för varandra och sedan körde tjejerna en debatt som vi fick se på. Debatten gick ut på att det var två lag och ena laget argumenterade för livet på landsbyggden och det andra för livet i staden.  
 
Senare under veckan introducerade vi datorer för första gången och tjejerna fick skriva vilka dem var, vad dem hade för mål med WEP och deras framtidsplaner. Vi spelade också mafia och byggde torn. Denna lektionen hölls av Anna, Robin och Ellen. Så himla kul att kunna ha varit en och en med eleverna och lära känna dem bättre. 
 
Vi körde massor med namnlekar men lätt var det inte... :)
 
Sist hade vi en Friday - Funday! - Tjejerna visade hur man handtvättade. Det var mer kunskap och skicklighet i det än vad en kan tro. Sedan gick vi till stranden och lärde oss hur man spelar nage.
 
 
Veckan avslutade vi med världens snyggaste klassfoto! 
 
Ha en skön vecka!
Aleksandra

Första veckan på Zanzibar 2017!

En mild havsbris snuddar mjukt den lätt solbränta huden, som har smörjts in med den exklusiva solkrämen som har lagt sig på huden som ett lager av silk. Man gömmer sig undan den hettande solen av ekvatorn under palmuträdet, medans saltvattnet format lätta vågor på håret. ... Eller nej vänta, förlåt, den här skulle ju vara en blogg om verkligheten, inte om utopiska bloggarlivet!
 
 
Så ja, första veckan på Zanzibar är över. Det har varit migrän, skurna fötter, förkylningar, i solen brända ansikten och axlar, ögon svullna på grund av fläkten på rummen, lock för öronen efter den sammanlagt 17 timmar långa flygresan. Stökiga rum med ännu stökigare resväskor, solkrämskladdig hud och den mindre härliga luktblandningen av svett och myggmedel, konstant rumpsvett (som vi högst högt diskuterar) samt ett och annat typiskt som hör resandet till.
 
 
Men det har också varit varma välkomstceremonier, läckra måltider såväl på hotell och byns lilla restaurang som hos vår kära lärare Maryam, roliga resor med daladala med naturlig air conditioner (dvs. inga fönster på bussen) och cykelhandel samt kangajakt i Zanzibar towns hetta. Vi har träffat våra zanzibariska elever snabbt, och en massa andra människor mer eller mindre involverade i vår vistelse på ön. Förutom det har vi kunnat ta det relativt lugnt denna första vecka, vänja oss vid värmen och ta in alla nya intryck.
 
 
 
Det står "no problem" på lastbilar och luktar starkt rök från eldade sopor om kvällarna. Kossor och getter i alla tänkbara färger lufsar runt på vägar och vägkanter, kvinnor bär på färgglada kangas och leende på läpparna. Blyga skolbarn i sina beigeblå skoluniformer stirrar på oss lite nervöst men ler ändå när de trampar förbi på cykel eller till fots - och ropar "jambo", som alla andra här på turist-swahili.
 
 
Det blåser svalkande från havet till vårt hus: havet, som varje morgon börjar sin vandring mot den avlägsna fjärden, bara för att återanlända på kvällen med nya högar skräp som vi intelligenta människor håller på att döda haven med. Det blommar i vår trädgård i rosa, lila och orange och ibland, speciellt tidigt på morgonen, hör man getternas skrik från gården - i Zanzibar town och vår by Makunduchi ersätts naturens ljud med konstanta biltutningar.
 
 
Om jag kommer dö här, vare sig för malaria, manetbränna, krock mellan två daladalas eller kanske för att jag slår mitt huvud på taket på daladala lite för hårt, så kommer jag dö lycklig! (Mut äiti elä huoli, kyllä mie yritän hengissä selvitä!)
 
Med värme och kärlek: Maija
 
PS. Glöm inte att kika in på vår Instagram också för att följa vår resa ännu närmare! <3